Hagabergs historia

Hagabergs folkhögskola under tidigt 1900-tal

1895 var Elin och Johannes Rinman i England och fick där en vision om att starta ett bibelsinstitut i Sverige.

Vid adventstiden 1909 var Johannes Rinman på väg till ett kapell öster om Södertälje för att predika. Han passerade Hagabergs gård som då stod tom. Rinman hörde då Guds röst som sade: ”Här skola ni få ert Bibelinstitut.” Händelserna utvecklades nu mycket snabbt. EFS:s styrelse behandlade förslaget om att köpa egendomen Hagaberg och där starta ett bibelinstitut. En generös gåva påskyndade beslutet att köpa egendomen och den 8 februari 1910 togs beslutet i EFS:s styrelse, där Rinman var ledamot år 1908–1920.

1910 gick visionen i uppfyllelse och bibelinstitutet startade. Förste rektor var Johannes Rinman. Han och hustrun Elin var båda socialt engagerade och startade samtidigt ett hem för föräldralösa barn.

Kursutbudet och övriga aktiviteter har ständigt utvecklats till att bli det Hagaberg är idag, en etablerad utbildningsanordnare med ett brett utbud av utbildningar, mycket anlitad konferensanläggning och en uppskattad lunchrestaurang.

Berättelsen om Hagaberg är också en berättelse om människors avstamp i livet, om kallelse, om övertygelse, om nödvändigheten att vara fast förankrad i kristen tro. Det är också en envis berättelse om tron på bildningens och kunskapens stora möjligheter till förändring och utveckling.

Bakom siffror, årtal, kursbeskrivningar och namn döljer sig hängivenhet och engagemang för Hagabergs folkhögskola. Genom åren träder några av alla dessa fantastiska människor fram, som burit vidare idén om folkhögskolan och vårdat traditionerna. Människor, som när situationen krävt det, också sett till att det gjorts nödvändiga förändringar.

Hagaberg har inte bara lyckats överleva mer än 100 år, utan har hela tiden utvecklats, låtit sig förändras, stadig i tro, övertygelse och tradition.

Hagaberg – sett i perspektivet av dess rektorer

Efter drygt 100 år med många former av verksamhet är det tydligt att Hagaberg är en folkhögskola som ständigt söker nya vägar.

De första dryga tio åren handlar om skapandet och etableringen av Svenska Bibelinstitutet (BI) under Johannes Rinmans ledning. Rinman var övertygad om att strukturerade och systematiska studier tillsammans med andra hjälper människan att både fördjupa sin förståelse och vidga sina vyer. Den internationella prägeln är tydlig redan från början, man utbildade för missionen. En utbildningsplats för både män och kvinnor, nog så utmanande för drygt 100 år sedan!

Därpå följer de många åren under Knut Landgrens ledning, drygt 30 år med vissa avbrott. En tid av expansion, utbyggnad, bildande av kamratföreningen, men också en begynnande och alltmer tilltagande sekularisering. Det är under Landgrens tid som fröet till den moderna folkhögskolan planteras. Bibelinstitutet blir slutligen en folkhögskola med statsbidrag och därmed också en skola i tiden.

Landgrenperioden varade fram till 1956, då Sigfrid Hoas tillträdde som rektor. Hoasperioden är den tid då fröet får gro och växa upp. Bibelinstitutet blev Hagabergs folkhögskola, som blev en folkhögskola med staten som ekonomisk garant. Konsolidering och en ökad internationalisering kännetecknar perioden. Många stipendiater från missionsländerna satte en särskild prägel på skolan. Urbaniseringen och välfärdsstatens utveckling under 1950- och 60-talen påverkar även folkhögskolans förhållanden, både på gott och ont. 1974 slutar Sigfrid Hoas och efterträds av Åke Gröhn som verkar fram till 1988. En ökad demokratisering och differentiering av folkhögskolans verksamhet blir tydlig genom ytterligare nya kurser och linjer, samt bildandet av lärarråd och kursråd. Åke Gröhn fastslår i sin programförklaring att skolan skall fortsatt vara en kristen skola, en rörelseskola med en helande miljö.

Åren mellan 1988 och 2010 kännetecknas av stora förändringar både inom och utom skolan. Nya kurser för att möta nya behov startas. Under Lennart Jacobs tid som rektor (1988-2001) får Hagaberg en ny ägare, EFS Mittsverige. Jacobs efterträds 2001 av Hans-Göran Olsson och då byggs en ny kurs-, konferens- och vandrarhemsverksamhet upp. När Göran Vikström blir rektor 2008 är det tydligt med folkhögskolans ”tre ben”, det vill säga den statsunderstödda utbildningen (Folkhögskolekurserna), uppdragsutbildningen och konferensverksamheten samverkar och stödjer varandra på ett bra sätt.

Sedan 2012 är Gunilla Larsson rektor på Hagaberg. Hon har fortsatt att utveckla verksamheten och ägnat tid att förbättra och stärka skolans lokala nätverk. Ekonomin har stabiliserats, nya verksamheter som Etableringskurs för nyanlända och Origo har startats, vilket gör att fler personer än någonsin nu finns på Hagaberg.

Om EFS och Hagabergs relation till EFS

Hagabergs folkhögskola under tidigt 1900-tal

Hagaberg ägs av EFS Mittsverige. Kortfattat kan man säga att EFS är en självständig missionsorganisation inom Svenska kyrkan. EFS vill hjälpa människor till en positiv och personlig tro. Distriktet EFS Mittsverige är en sammanslutning av de missionsföreningar som finns i området och som har valt att arbeta i anslutning till rörelsen EFS.

Mer om EFS som missionsorganisation

Läs mer om EFS.

Om den teologiska grundvalen

Paulo Coelho får ge röst åt något centralt i synen på tro. Texten kommer ur boken Pilgrimsresan (s.8).

Jag söker efter ett svärd. Jag utför en ritual inom Ram, en katolsk orden utan andra hemligheter och gåtor än att försöka begripa världens symbolspråk. Jag sitter och tänker att jag har blivit lurad, att det andliga sökandet saknar mening och logik, och att jag borde fara hem till Brasilien och ta hand om det som jag alltid har tagit hand om. Jag tvivlar på ärligheten i mitt andliga sökande – för det är mycket mödosamt att leta efter en Gud som aldrig visar sig, att be på bestämda tider, att vandra sällsamma vägar, att ha disciplin och lyda befallningar som låter fullständigt absurda.

Det är det: jag tvivlar på min ärlighet. Hela tiden här har Petrus sagt att vägen tillhör alla, de vanliga människorna, och det gör mig mycket besviken. Jag trodde att allt mitt besvär skulle sätta mig bland de främsta i den lilla utvalda skara som närmar sig alltets stora arketyper. Jag trodde att jag äntligen skulle få se att allt som berättats var sant – de hemliga råden med visa män i Tibet, brygderna som väcker kärlek där det inte finns någon åtrå, ritualer där paradisets portar uppenbarar sig framför en.

Men Petrus säger raka motsatsen: det finns inga utvalda. Alla är valda, om de bara i stället för att fråga sig ”Vad gör jag här?” bestämmer sig för att göra något, vad som helst, som väcker entusiasm i hjärtat. Det är det entusiastiska arbetet som leder till paradisets portar, kärleken som omformar valet som för oss till Gud. Det är entusiasmen som sätter oss i förbindelse med den heliga anden, och inte läsningen av hundratals, tusentals klassiska skrifter. Det är viljan att tro på att livet är ett underverk som får underverken att ske, inte några så kallade ”hemliga ritualer” och ”esoteriska ordnar”. Det är helt enkelt människans beslut att följa sitt öde som verkligen gör henne till människa, inte hennes teorier om varandets gåta.